Jag har en oändlig törst. Det vattnas när jag ser en bäck rinna, och det vattnas när jag ser dig. Jag är alltid törstig efter något och jag kan aldrig få nog. Jag kan klunka liter med vatten, och jag skulle kunna klunka liter av din kärlek. Jag funderar över känslan att hoppa ner i havet, och jag funderar över känslan att hoppa ner i din famn. Samma krypande härliga känsla som att se små leende munnar på havet när småvågar blåser i vinden, får jag när jag ser dig le. Det är något med dig som får mig att vilja drunkna, men samtidigt stärker du mig att simma vidare. Just nu vet jag inte vad som är bäst. Att bara klunka i sig allting på en gång och sedan stå tomhänt, eller spara den lilla mängden vatten jag har tills jag behöver det? Ska jag hämta den lilla kärlek du kan ge på en gång, eller vänta och låta den utvecklas? Livet är så fullt av frågor, frågor som aldrig blir besvarade ordentligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar