Jag är en apa i en bur. Utanför står det mängder med människor och skrattar och tittar på mig. De skrattar för att det enda jag kan göra är att klia mig i huvudet och äta bananer. Jag vet inte hur man lär känna någon ny, jag vet inte hur jag ska ta mig in och ut i ett förhållande, jag vet inte hur man klarar sig i livet, jag vet bara hur jag ska överleva i min bur. Det spelar ingen roll om jag skulle vara en babyapa, de skulle skratta ändå. Och om jag vore en vuxen apa, så skulle de skratta lika mycket. Jag skulle till och med kunna vara bättre än dem på massa saker- jag skulle bli lika utskrattad. För i deras ögon är jag bara en dum apa, det är fakta och inget kan ändra på det. Så hur jag än försöker så är det lönlöst, jag är en apa, en missbildning i deras ögon. Jag har ingenting att leva upp till mer än att klia mig i huvudet. Lika bra att sluta hoppas på något och faktiskt ge upp..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar