Förbjudet vatten

Jag plaskar med fötterna i förbjudet vatten. Vetenskapen om att allting måste vara hemlig gör det spännande, men samvetet dunkar i bakhuvudet som aldrig förr. Blyg är fel ord för min situation, jag skulle mer kalla känslan för rädsla. Men varför? Så länge jag bara plaskar med fötterna och inte badar i det förbjudna vattnet så ska väl inte någon skada vara skedd? Jag trånar inte efter någon beröring, i alla fall inte mer än som det var innan, utan bara umgänget. Tanken att veta att den andra parten är runt omkring mig. Och jag är för rädd för att fråga min medspelare om dennes vilja. Vill den ha umgänget eller beröringen? Svaret skrämmer mig på något sätt.
Jag vet att jag inte får, jag vet att det inte går... därför måste jag göra något, utan att förlora allt.