Jag står blixt stilla. Kinderna sticker av köld och jag känner något rinna ner för kinden- är det en tår eller bara en snöflinga som trillar sakna ned? Öronen börjar koppla bort orden som kastas i mitt ansikte. Det är ju bara skit som kommer från ägaren till orden... Skit som riktas mot mig, endast i syfte för kritik. Något blött rinner ner för kinden igen- det var bara en ytterligare snöflinga. Men inom mig, inom mig störtar tårarna ner som ett monsunregn. Kanske lite okänsligt uttryckt, men det forsar verkligen med tårar i mitt hjärta. Den personen som faktiskt alltid ska finnas där för mig, alltid ska vara den jag kan vända mig till, ja, den personen är faktiskt den som står och slänger orden i mitt kalla ansikte. Det är den personen som orsakar mitt tårfall... Samvetet säger att man ska stå på sig själv, att man alltid ska säga vad man tycker om saker och ting...
jag stod på mig själv, jag sa vad jag tyckte, och vet du vad jag fick för de? - mer skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar