Min brunhåriga DNA klump

Jag har tänkt. Alla har något som är ett bevis, ett bevis att man kan, ett bevis till världen vad man går för. Jag funderade för att komma på mitt bevis.

Då slog det mig- Min Bella. Min brunhåriga DNA klump på 4 ben, som inte vet bättre än att bli rädd för en plastpåse som blåser- Hon är mitt bevis! Hon är skapad av mig. Allt hon kan, allt hon gör- Har jag lärt henne. Jag har skapat ett bevis med mina egna ben o armar. Enligt många är hon inte mycket för världen, men för mig är hon- Jaa, allt. Många gånger har jag bara velat bli av med henne. Jag har tyckt att hon är precis; en dum brunhårig DNA klump på 4 ben! Men vad begär jag? Hon gör bara som jag säger- och säger jag fel, så gör hon fel! Vi är ett team hon och jag. Vi kan allt! Vi kan hoppa hinder- Vi kan gallopera på ett fält- Vi kan leka- Vi kan rida bak-o fram. Vi samarbetar, ställer upp och hjälper varandra! Som jag sa; Vi kan allt!

Kärleksmaskiner

Jag leker med känslor. Jag hatar, jag älskar, jag förvandlar dem båda till en röra. Jag gillar det jag gör, mina verk fyller mig. Varför bry sig? Jag är en känslolös kärleks maskin- Jag gör bara mitt jobb. Jag är skapad att röra och blanda. Allt jag hittar, lämnar jag i en hög på marken, smutsig o ful. Jag hugger huvudet av allt- men det är min programering. Men som på alla maskiner finns det en skruv lös. Någonstans på vägen hakar jag upp mig. Jag glömmer programeringen och vill ta en paus. Men när jag då tar mig i kragen och förstår att pausen var ett misstag- ett finger för mycket. Då går jag vidare, skruvar fast skruven. Jag vet att den kommer losna- och det är därför jag skruvar fast den. Annars skulle livet aldrig fortsätta! Det skulle vara samma fel, på samma skruv- och jag skulle ha hakat upp mig så mycket nu gäller det inte ett finger utan en hand! Tänk på vad du ger bort, tänk på vad du skänker för ingenting- Alla är maskiner inom sig.

På Moln

Jag är grym! Jag är bra! Jag är Någon! Jag är saknad! Jag märks! När jag stampar blir det ett avtryck- och jag har stampat! Inte för att sötta några gränser, inte för att inget ska bli som förut. Jag bara stampade, och sanningen är den... jag lyfte! Jag flyger bara en bit- så jag har lust att landa och leva igen... Men just nu svävar jag på mina moln- och tittar ner på dej. Ser dina misslyckanden och ler. Ler åt att den stora cirkeln har sitt slut... syndaren får sitt straff.

Konungen Medelar

Jag har inget att säga mer än dessa små saker:

Jag åker nu. När jag kommer tillbaka kommer kärlekens plats vara tom. Smörande för alla idioter platsen, kommer att vara väldigt ofylld den med. Håret- japp, det ska av! Attityden, skolan, ridningen- yes! Jag ska bli en Fucking Begåvning! Så alla ni som kände den gamla Emma- förbered er. När jag kommer tillbaka har jag bara en sak att säga:

Konungens Återkomst!

Breaking Free!

Jag är regissör i mitt liv. Jag bestämmer varje scen- varje tagning- jag regisserar mitt eget liv. Det ända jag inte gör, är att jag skriver inte mitt manus. Det var någon annan som bestämde vem som skulle vara President och vem som var värdelös- skyll inte på mig. Men om jag skulle ha fått rollen som President- oj, vad min värld skulle snurra fort! Jag skulle säga åt alla att klippa sig som mig- klä sig som mig- alla skulle få vara mig! Men som regissör har jag inte den makten. Jag kan bara bestämma varje replik, varje steg, varje tagning som sker...

Och just nu har jag bestämmt- att framöver kommer all regissering ske i olagligt tillstånd!

Heartman

I wanna be a heartman.

I wanna hold hearts.

I wanna save hearts.

I wanna sew up hearts.

I wanna love hearts.

I wanna be a heartman.

But right now- I wold be satisfied if I just recived your heart.

Fan!

Ljuset som speglas i knäcksmeten blir stjärnor bakom alla tårar. Fan för jul- Fan för nyår-Fan för 2007- Fan för honom- Fan för henne- Fan för allt!

Varför måste allting rasa nu? Det där strålande leendet jag lyckats hålla en hel termin, vart tog det vägen? Jag har tappat en själ. Den har försvunnit- men jag kommer inte att efterlysa den. Varför söka efter något som inte är lyckligt? Varför be om något som inte finns att få? Men ändå, all energi, all tid, allting- bort som vinden. Inte ens en kram kan städa upp allting nu. Det är förstört.

Fan Fan Fan Fan!