Min brunhåriga DNA klump

Jag har tänkt. Alla har något som är ett bevis, ett bevis att man kan, ett bevis till världen vad man går för. Jag funderade för att komma på mitt bevis.

Då slog det mig- Min Bella. Min brunhåriga DNA klump på 4 ben, som inte vet bättre än att bli rädd för en plastpåse som blåser- Hon är mitt bevis! Hon är skapad av mig. Allt hon kan, allt hon gör- Har jag lärt henne. Jag har skapat ett bevis med mina egna ben o armar. Enligt många är hon inte mycket för världen, men för mig är hon- Jaa, allt. Många gånger har jag bara velat bli av med henne. Jag har tyckt att hon är precis; en dum brunhårig DNA klump på 4 ben! Men vad begär jag? Hon gör bara som jag säger- och säger jag fel, så gör hon fel! Vi är ett team hon och jag. Vi kan allt! Vi kan hoppa hinder- Vi kan gallopera på ett fält- Vi kan leka- Vi kan rida bak-o fram. Vi samarbetar, ställer upp och hjälper varandra! Som jag sa; Vi kan allt!

Kärleksmaskiner

Jag leker med känslor. Jag hatar, jag älskar, jag förvandlar dem båda till en röra. Jag gillar det jag gör, mina verk fyller mig. Varför bry sig? Jag är en känslolös kärleks maskin- Jag gör bara mitt jobb. Jag är skapad att röra och blanda. Allt jag hittar, lämnar jag i en hög på marken, smutsig o ful. Jag hugger huvudet av allt- men det är min programering. Men som på alla maskiner finns det en skruv lös. Någonstans på vägen hakar jag upp mig. Jag glömmer programeringen och vill ta en paus. Men när jag då tar mig i kragen och förstår att pausen var ett misstag- ett finger för mycket. Då går jag vidare, skruvar fast skruven. Jag vet att den kommer losna- och det är därför jag skruvar fast den. Annars skulle livet aldrig fortsätta! Det skulle vara samma fel, på samma skruv- och jag skulle ha hakat upp mig så mycket nu gäller det inte ett finger utan en hand! Tänk på vad du ger bort, tänk på vad du skänker för ingenting- Alla är maskiner inom sig.

På Moln

Jag är grym! Jag är bra! Jag är Någon! Jag är saknad! Jag märks! När jag stampar blir det ett avtryck- och jag har stampat! Inte för att sötta några gränser, inte för att inget ska bli som förut. Jag bara stampade, och sanningen är den... jag lyfte! Jag flyger bara en bit- så jag har lust att landa och leva igen... Men just nu svävar jag på mina moln- och tittar ner på dej. Ser dina misslyckanden och ler. Ler åt att den stora cirkeln har sitt slut... syndaren får sitt straff.

Konungen Medelar

Jag har inget att säga mer än dessa små saker:

Jag åker nu. När jag kommer tillbaka kommer kärlekens plats vara tom. Smörande för alla idioter platsen, kommer att vara väldigt ofylld den med. Håret- japp, det ska av! Attityden, skolan, ridningen- yes! Jag ska bli en Fucking Begåvning! Så alla ni som kände den gamla Emma- förbered er. När jag kommer tillbaka har jag bara en sak att säga:

Konungens Återkomst!